Underbara besvärliga unge

27_9_w

Alltså den här dagen. Pust. Aaron har kommit in i en ny fas som gör att jag drivs till vansinne under vissa stunder. Han är verkligen världens goaste unge och är nästintill glad alltid men sen har han ju så klart vissa saker som han är bestämd över och inte tycker om. De här sakerna har nu blivit helt fruktansvärda i hans ögon och idag har det rullat många tårar på hans kind. Stackars liten men också stackars mamma måste jag säga.

Till exempel vill han absolut inte sitta i vagnen, eller ja när han väl sitter där är det inga problem men att få dit honom är i princip omöjligt. Idag gav jag upp och tog honom på axlarna när vi skulle gå till lekparken. Samma sak gäller bilstolen. Jag får typ brotta ner honom för att få honom att sätta sig. Och som sagt, när han väl är på plats är det inga problem. Någon som känner igen sig och har några bra tips? För kan ju bli lite jobbigt om man varken kan ta bilen eller vagnen nånstans. Speciellt när man bor på landet.

Men något som är lite mysigt med den här fasen är att jag märker tydligt att han vill ha mycket mera närhet. Han vill i vanliga ifall inte bli buren så mycket och absolut inte vänd in mot mig. Men idag har jag fått hålla honom mot mig långa stunder och jag har njutit till fullo. Han bjuder även på pussar och när det är sovdags ska han ligga så nära det bara går. Han kryper intill och lägger sitt huvud ovanpå mitt, kind mot kind.

Ja, det här med att vara mammaledig är verkligen som en berg och dal-bana av känslor.

6 Kommentarer

  • Känner absolut igen den fasen. Det är mycket vilja i små kroppar, som ett koncentrat liksom som är lite lite för starkt ibland. 😉 För Viggo brukar det dock fortfarande funka bra att avleda uppmärksamheten lite med en napp, en leksak eller en sång. 🙂 Då blir han lugn tillräckligt länge för att man ska hinna lägga honom på skötbordet/spänna fast honom i vagnen/få ner honom i bilstolen. 🙂

    • Ja, precis så! =)
      Alltså skötbordet här hemma är en kamp varje gång, trots nya leksaker och sånger. Det som funkar just nu är att få hålla i en kniv som han kan banka stenhårt med i väggen bakom honom. Säkert och bra =)
      Läste på din blogg, känner igen Aaron i så mycket. Så kul att de verkar vara så lika!

  • Förstår att det är frustrerande, bor också lite på landet och den lille som fortfarande är i magen kommer säkert också komma in den där bestämda fasen. Men jag hoppas att jag som du då också blir kompenserad med en massa gos därmellan! 🙂 tack för en fin blogg (och roligt att få följa dig lite i vardagen som mamma) kram!

    • Ja det kan verkligen vara frustrerande men allt det andra väger upp tusen gånger om =)
      Tack så mycket! Och stort grattis till bebis i magen <3 Kram

  • Det kallas ålderskris, det som äldre kallar ”trotsålder”. Men det är en ålderskris. Kanske kan du själv relatera till en fas dör du själv känt att folk ska bestämma över huvudetpå dig och du vet inte vad framtiden ska ge?
    Mitt tips är bara, stimulera, avdramatisera och håll ut. Förstår precis din känsla. Men den behövs för föräldrar, besvärligt nog. Se det som att varje ålderskris gör dig starkare 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *