Aaron & Aston

När tröttheten slår till

När tröttheten slår till

Alltså den här godingen! Lika lätt till skratt som sin bror.

Om ni undrar varför bloggen varit lite seg sista veckan beror det på att jag inte mått eller mår så bra. Inget allvarligt jag är bara så väldigt, väldigt trött. Och det är kanske inte så lustigt när man är småbarnsförälder och sömntimmarna per natt går att räkna på en hand. Men det här är verkligen en annan trötthet och jag misstänker att det är järnbrist.

Det var samma visa när Aaron var liten. Runt 3-4 månader efter han föddes blev jag sådär supertrött och tänkte väl att det berodde på sömnbrist. Men av en helt annan anledning tog jag blodprov någon månad senare som då visade järnbrist.

Jag ska till mödravården nästa vecka så då får de kolla mitt blodvärde. Sen hoppas jag det är järnbrist och att det blir bättre av lite järntabletter. För  det är allt annat än kul att vara så himla trött hela tiden.

Inga Kommentarer
Aaron 2 år

Aaron 2 år

Igår fyllde min stora lilla älskling 2 år. Han med myror i brallan, bus i blicken och ett leende på läpparna. Mammas lille bebis har blivit en pojke!

Gårdagen firades med en heldag tillsammans med hela familjen. Andreas hade tagit ledigt från jobbet så efter presentöppning och mys där hemma drog vi iväg på äventyr.

Aaron åkte tåg för första gången i sitt liv. Mycket häftigt tyckte han! Slutstation blev Kristianstad där vi hade en underbar dag med massor av lek och bus, både på lekplats ute och lekland inomhus. Att få se sina barn fyllda av glädje slår verkligen allt!

Försökte ta en bild på honom under dagen men som ni ser är det där med att stå still inte riktigt Aarons melodi. Full fart ska det va!

Inga Kommentarer
Hjälpa till

Hjälpa till

Aaron har varit lite snorig de senaste dagarna så idag tyckte jag han kunde vara hemma från förskolan. Han verkade själv väldigt nöjd med beslutet och vi har myst inomhus hela dagen. Spelat fotboll, klistrat med klistermärken, kollat på film och byggt med lego. Aston tyckte det roligaste var att ligga på mage och kolla när storebrorsan spelade fotboll med mamma.

Aaron tycker det är roligt nu när Aston börjar greppa saker och vill gärna visa och räcka honom saker. Men det bästa är när Aston skrattar och man ser hur Aaron lyser upp i hela ansiktet.

Men allt är såklart inte lugnt och glatt alltid. Sekunderna efter de här bilderna togs fick lillebror tre hårda slag med nappen rätt i huvudet. Inte lätt att vara liten!

Inga Kommentarer