Idag gick jag in i v 31 i graviditeten. Det är något särkilt som händer med en när man går in i v 30-nånting istället för v 20-nånting. Helt plötsligt känns det inte alls långt kvar till BF. Det känns såklart fantastiskt att snart få träffa vår nya familjemedlen men den där känslan över att massa saker måste fixas kommer ju också på köpet. Det är lite lugnare med andra barnet då vi i princip har allt vi behöver redan. Fast det finns ändå en del saker på att göra-listan inför bebis ankomst. Och med en 1,5 åring hemma har man ju helt plötsligt inte lika mycket tid över till att få saker gjort.
För första gången sen jag blev gravid har tankarna om hur det kommer bli med ett syskon också kommit. Det har känts så självklart och lugnt innan men nu börjar såklart hjärnan jobba lite. Hur kommer Aaron reagera? Kommer jag hinna ge honom den tid och närhet som han behöver? Hur kommer jag fixa allt? Kommer jag vara en zombie av trötthet det kommande året?
Känner mig egentligen inte orolig men klart att man funderar på hur det kommer bli. Det som känns bra just nu är i alla fall dagarna med Aaron. Trots en trött och hormonkänslig gravid mamma flyter allt på så bra. Aaron är verkligen helt underbar! Bestämd såklart i många lägen men också världens solstråle som bjuder på leenden, skratt, kramar och pussar varje dag. Ett riktigt charmtroll är han!
Ps. Tryck gärna på hjärtat under de inlägg som ni gillar. Så vet jag vad ni uppskattar och vill se mer av. Puss!
